jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinligt grå blir jag utan dina andetag.

Jag kan inte låta bli att älska snön. Det är kallt, blött och halt överallt men wow det är så himla fint. Kanske inte mitt i stan för den delen och jag undrar lite vart alla änder (?) tagit vägen? De som brukar guppa omkring i stömen. 
ligger de på botten nu?!

Och det är alltid lika roande att se hur chockade SJ blir när snön kommer. De är lite som en guldfisk, eller som
10-sekunders Tom. De verkar inte riktigt förstå att snön hör vintern till utan de blir kaos varjegång snön faller. Men man kan ju inte hålla koll på allt.

Det är dagar som dessa som jag är glad att jag bor lite utanför stan. Visst bussarna är 40 minuter sena, alla backar är kalas hala och plogbilen kör alldeles för sällan. Men det är så himla vackert att jag inte kan låta bli att gå långa promenader i skogen, slänga mig i snövallarna och bar njuta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0